Fonus - Stockholm, Lidingö Recenzje 

Proffsigt genomfört och varmt bemötande.

Jag är väldigt nöjd med allt, såväl vänliga, proffsiga bemötandet som planering och genomförande av hela begravningen. Ett stort tack Ann-Catrine, Fonus, Lidingö. Jag kan verkligen rekommendera er.

Mycket välordnad och bra hjälp och ett väldigt trevligt bemötande i en tuff stund. Flexibel och tillmötesgående hjälp vid funderingar och ändringar.

Trevligt bemötande av Ann-Catrine på Lidingökontoret

Om jag kunde ge minuspoäng hade jag gett det. Min fästman, mannen jag skulle gifta mig med, hade känt 20 år kremerades av Fonus Lidingös uppdrag trots att jag informerade på tydlig svenska att hans systers och min önskan var kristen begravning och kistgrav - efter att min man dog 2019 av en dödlig vårdskada. Tydligen är Fonus tjänsteman döva när anhöriga är 50+:are. Fonus har tagit bort dödsannonsen helt utan diskussion och därmed finns ingen möjlighet för nära, kära och sörjande att skicka digitalt meddelanden till min mans minnessida vid årsdagar. Hans Facebook är öppet men alla vill inte använda Facebook. Han skulle ha fyllt 70 nu i mars-22 om han hade fått leva. Men vården är som den är i Sverige: bottenskiktet i EU gällande antalet vårdplatser och vid avsaknad av lag för patienträttigheter vilket finns i tex Danmark och Finland. Enligt FN Agenda 2030 ska regioner och kommuner jobba enligt mallen som består av 17 mål. Mål 3 handlar om vård till alla oavsett ålder, mål 5 om jämlikhet och mål 16 handlar om att minska våldet i alla former. Och det är faktiskt våld att inte få vård i tid vid svår sjukdom och inte få besluta om hantering av sitt eget ärende. Enligt FN är alla vi lika, har rätt till hälsa, liv, trygghet och familjeliv. Ingen ska särbehandlas/diskrimineras. I familjelivet ingår att få medverka vid beslut när ens livspartner dör och få stöd i sorgen. Vilket inte uppfylldes med kontakten med Fonus Lidingö och jurister de anlitar. Därmed kan jag inte rekommendera deras tjänster. Jag har jobbat själv över 20 år med svårt sjuka patienter, vårdat döende, stöttat dem och anhöriga. Vet därmed att respekt för den döende personens åsikter, livsåskådning men även nära relationer ska vara i fokus. Denna fokus bör sträcka sig till begravning men gjorde inte det. Jag kontaktade Fonus VD men det fanns ingen förståelse för närmaste anhörigas perspektiv. Det värsta var dock när jag såg min mans grav: liten sten utan ens hans namn på. Jag fick fick räkna mig fram till min mans gravplats i en gruppaskgrav som inte ens präglade hans introverta natur och min beskrivning till Fonus tjänsteman om min mans önskan om döda kroppens okränkbarhet. Min man var utpräglad kristen, jobbade med de sköraste av sköra som uppskattade min mans outtröttliga stöd under många års arbete. Varvid det hade varit naturligt att gravsättet är respektfullt som vi bad om. Inför begravning hålls det tal för att minnas den dödes goda gärningar. Inför talet pratar man med närmaste anhöriga. Ingen hörde av sig till mig som var tilltänkt fru och inte heller för min mans då 80 åriga syster på annan ort. Trots att begravningslagen säger att den dödes åsikter och relationer ska tas hänsyn till: man ska anstränga sig för att ta reda på detta. Det fanns inget i min mans tid i livet som talade om att han själv önskat att jag eller hans syster utesluts. Jag var den sista som gick till hans grav 4 månader efter döden med prästen som läste sista välsignelse för min mans eviga vila efter min begäran och med respekt för min mans kristna synsätt när hans stoft flyttades från fel kommun till vår egen hemkommun och vår egen kyrkogård så som min man själv önskat. Detta var Fonus jobb men församlingen fick ta över när Fonus inte lyssnade på oss närmaste och respekterade min mans fullmakter till mig: giltiga även efter döden. Med deras hjälp fick jag ut min mans journaler och fick bekräftelse för dödlig vårdskada. Mitt enda fel var nog att jag har icke svenskt namn medan min man var svensk. I andra länder pratar man om ageism och/eller widow/elderly abuse i den sårbara situationen. Fenomenet är erkänt globalt men inte i Sverige som har svårigheter hantera ageism precis som våldet mot kvinnor i jämförelse med andra EU länder. Jag fick även hot från min mans tidigare familj 32 år tidigare och polisanmälde men ingen utredning skedde. Jag anmälde min mans dödliga vårdskada men ingen polisutredning, Lex Maria anmälan eller ordentlig utredning av vårdgivarna skedde vilket inte följer patientsäkerhetslagen/lagen. IVO förmedlade synpunkter men vi fick inga svar på frågor vi hade. Tystnadskulturen riskerar patienters liv. Outredd vårdskada & uteslutning är en sorts av objektifiering & avhumanisering av oss som drabbades för att legitimera de systematiska övergreppen. Min man var i behov av vård nekades vård i tid & inte fick jag gehör för begäran av korrekt vårdnivå & lindrande vård när det behövdes. När något sånt här inträffar är det viktigt att avslöja de systematiska övergreppen. Juristen valde 1 dödsboägare i stället av 2-3 och inte lyssnade vilket ledde till röran. Dödsboet kunde driva process om skadan som min man ville. Uppdate 29/3-22: Tack för ditt svar, Ola. Jag försökte prata med er och er jurist 1,5 år utan resultat. De fick tydlig info & mitt namn. Ärendet anmäld till FN & EU.

Jag och min familj är mycket nöjda med alla hjälp och det mycket personliga bemötandet vi fått från Fonus Lidingö i samband med begravningen av vår far.

Ann-Christine gjorde verkligen allt för att begravningen och allt runtomkring skulle bli så som vi hade tänkt oss. Hon tog våt förlust och sorg på störta allvar.

Vi är så otroligt nöjd. Ni gjorde allt så personligt och vi kändes oss så trygga.

Hjälpsam, trevlig, omhändertagande